gymnasiumet
OMGOMG snart börjar det Shiiit jag e nerrvös! Tenk om det kommer att bli som hela min skol tid innan Eller tenk om den kommer bli FUCKING GRRREAT!?!?! Lena snart ere dags. Ja, jag e lite nerrvös.....
Jag har läst ut the nothern lights som the golden compass är baserad på. Det var en av de bästa fantasy böcker som jag har läst. Den verkligen fånga mig! Jag kände med karaktären och edt var länge sedan jag läste en sådan bok. Love it love it love it. Jag har börjat att läsa 1984. Efter bara några sidor blev jag helt fast. Öppningen tycker jag är den bästa jag har läst i en bok.
Det var en klar och kall dag i april och klockan slog tretton. Winson Snith drog ner hakan mot bröstet för att skydda sig mot den snåla viden och slank hastigtin genom glasdörrarna i Segerhuset, dockinte nog hastigt för att kunna hindra en virvel av grov sand att svepa in gämnsides med honom.'
Förstugan luktade kålsoppa och gamla trasmattor. På ena kortväggem var upsatt en kolorerad affish, alldeles för stor för inomhusskyltning. Helan affishen upptogs av ett jätteansikte, mer än metrehögt, av en ungefär fyrtiofem års man med stora svarta mustascher och grovt regelbunda drag. Winston gick bort mot trappan. Det var ingen idé att försöka hissen. Även då tiderna var som bäst fungerade den sällan, och för närvarande var strömmen avstängd under dagen. Åtgärden ingick i den sparsamhetskampanj som föregick Hatveckan. Winson bodde sju tarappor upp och som han var trettionio år gamal och hade åderbråck på vänstra vristen gick han långsamt och vilade flera gånger under vägen. I varje förstuga glodde jätteansiktet emot honom från en affish mitt emot hissdörren. Det var en sådan bild där blicken följer en vart man går. STOREBROR SER DIG lydde affishen
Jag har läst ut the nothern lights som the golden compass är baserad på. Det var en av de bästa fantasy böcker som jag har läst. Den verkligen fånga mig! Jag kände med karaktären och edt var länge sedan jag läste en sådan bok. Love it love it love it. Jag har börjat att läsa 1984. Efter bara några sidor blev jag helt fast. Öppningen tycker jag är den bästa jag har läst i en bok.
Det var en klar och kall dag i april och klockan slog tretton. Winson Snith drog ner hakan mot bröstet för att skydda sig mot den snåla viden och slank hastigtin genom glasdörrarna i Segerhuset, dockinte nog hastigt för att kunna hindra en virvel av grov sand att svepa in gämnsides med honom.'
Förstugan luktade kålsoppa och gamla trasmattor. På ena kortväggem var upsatt en kolorerad affish, alldeles för stor för inomhusskyltning. Helan affishen upptogs av ett jätteansikte, mer än metrehögt, av en ungefär fyrtiofem års man med stora svarta mustascher och grovt regelbunda drag. Winston gick bort mot trappan. Det var ingen idé att försöka hissen. Även då tiderna var som bäst fungerade den sällan, och för närvarande var strömmen avstängd under dagen. Åtgärden ingick i den sparsamhetskampanj som föregick Hatveckan. Winson bodde sju tarappor upp och som han var trettionio år gamal och hade åderbråck på vänstra vristen gick han långsamt och vilade flera gånger under vägen. I varje förstuga glodde jätteansiktet emot honom från en affish mitt emot hissdörren. Det var en sådan bild där blicken följer en vart man går. STOREBROR SER DIG lydde affishen
Kommentarer
Trackback
